Krig, jobb, familj och vardag – hur hittar de balansen?
Valerii är medgrundare och CTO för Innocode, men arbetar nu med infrastruktur och systemintegration i ett ukrainskt förband som bekämpar drönare. Nästan var femte anställd tjänstgör i Ukrainas väpnade styrkor. Ändå levererar bolaget fortfarande mjukvara till kunder i Skandinavien och Europa.

På pappret är Valerii både medgrundare och fortfarande CTO för det norsk-ukrainska teknikbolaget Innocode. Men de senaste åren har han haft en helt annan arbetsgivare: den ukrainska armén. I dag arbetar han med infrastruktur och systemintegration i ett förband som bekämpar ryska drönare. Nästan var femte av hans kollegor tjänstgör nu i Ukrainas väpnade styrkor. Ändå fortsätter Innocode att leverera mjukvara till sina kunder i Skandinavien och Europa.
Den 24 februari 2022 vaknade världen till nyheten att Ryssland hade inlett sin fullskaliga invasion av Ukraina. Utvecklingskontoret i Lviv var hjärtat i bolaget. Plötsligt var framtiden för både de anställda och bolaget osäker.
Vardagen för kollegorna i Ukraina förändrades över en natt. Plötsligt levde de i krig. Tuffa beslut måste fattas snabbt. Många anställda stannade i Kyiv och Lviv, medan andra flyttade utomlands, till exempel till Polen, Tyskland och Nederländerna. Mitt i allt detta skulle jobbet också göras. Leveranserna till bolagets omkring 200 kunder måste fortsätta trots situationen.
Servrar, kod och data låg redan i Google Cloud i EU, med extra backup hos andra molnleverantörer. Det var inte tekniken som skapade den största osäkerheten.
Morten Holst, partner och produktchef, minns de första dagarna väl.
– De första dagarna, när ryssarna rullade mot Kyiv och lämnade förstörelse och terror efter sig, var säkerheten för våra medarbetare och deras familjer den stora frågan. Vi hade ett kontor i Kyiv på den tiden, så att följa kolonnen som kom allt närmare är en upplevelse som är omöjlig att beskriva. Vi letade hela tiden efter information i en situation som förändrades från timme till timme, säger Holst.
Kontoret i Lviv blev något helt annat.
– Jag minns tydligt hur alla på kontoret i Lviv ställde upp och hjälpte till. Vårt kontor var ett frivilligt mottagande för flyktingar i många veckor.
Samtidigt fortsatte arbetet.
– Mitt i allt detta var stödet vi fick från kunder och partner otroligt varmt. Vi missade ändå inte en enda deadline. I efterhand verkar det helt absurt, men våra medarbetare fick superkrafter.

Mer än fyra år senare har nio av bolagets omkring 50 anställda gått in i militärtjänst. Flera av dem använder nu kompetensen de byggt upp i ett teknikbolag i ett helt annat sammanhang.
Från CTO till drönarbekämpning
Valerii var med och grundade Innocode 2010 och är fortfarande formellt bolagets CTO, även om andra har klivit in i rollen medan han tjänstgör. I dag tjänstgör han i ett förband som arbetar med att bekämpa drönare. Han har varit i den ukrainska försvarsmakten i mer än tre år.
Han arbetar med infrastruktur, innovation och systemintegration för att göra operationerna mer effektiva och ger besättningarna som bekämpar fientliga drönare de data de behöver.
– Det är definitivt ingen frontposition i den meningen att jag är soldat i fält. Men systemen vi stöder används vid fronten, så det är ständig kommunikation och en feedbackloop, säger han.
Utan sin IT-bakgrund hade han inte kunnat göra jobbet, säger Valerii. Han måste hela tiden sätta sig in i system och verktyg han aldrig har använt tidigare. Men här fungerar inte de vanliga knepen.
– Jag kan inte använda Google eller AI. Militär mjukvara och hårdvara är sekretessbelagd, så det finns ingen dokumentation på internet och ingen att fråga på Stack Overflow, säger Valerii.
När dokumentationen inte finns skriver han den själv. Allt han kommer fram till dokumenterar han, så att kollegor på andra platser kan använda det. Enligt Valerii gör det att förbandet snabbare kan vidareutveckla och ta systemen i bruk.
Även synen på vad som är brådskande har fått en ny dimension.
– Här har jag fått erfara att det är mitt ansvar att lösa det som är brådskande, inte till exempel DevOps-kollegornas på Innocode. Jag har jour dygnet runt för att övervaka systemen och infrastrukturen.
Innan han sökte sig till förbandet sa han tydligt till kollegorna: Räkna inte med mig.
I dag är Innocode-jobbet begränsat till ett kort veckomöte med COO Ira Nahorna, när det går. Teamet har tagit över hans ansvar.

Men övergången från teknikbolaget till militären har också bjudit på överraskningar.
– Det förvånar mig att säga det, men på något sätt trivs jag faktiskt här, även om det aldrig har varit en dröm att tjänstgöra, säger han.
Vad är det som gör att han trivs?
– Tempot i innovationen och feedbackcykeln, skalan som lösningarna och metoderna införs i, och förstås känslan av att bidra direkt. Jag har turen att arbeta med skickliga människor, både kollegor och de jag rapporterar till, säger Valerii.
Men sammanhanget är viktigt, understryker han. Hans förband är speciellt, och Ukraina kämpar mot en fiende med betydligt större resurser.
– Det här är ett utrotningskrig, där fienden har betydligt mer resurser av alla slag. Innovation och flexibilitet är inte ord du hittar i en armé i fredstid eller i en armé med gott om resurser. Sättet vi arbetar och kämpar på är dikterat av nödvändighet.
Det enda typiska är att det är jobb varje dag

Khrystia började på Innocode i april 2022, mitt i krigets första vår. Hennes titel då var ”office-event-happiness-communication manager”. I praktiken var hon limmet mellan utvecklarna, kunderna och resten av organisationen. Hon skötte intern kommunikation, evenemang och kunduppföljning.
Sommaren 2026 blev Khrystia en del av ett CIMIC-team (civil-militär samverkan) vid fronten.
Från laptopen organiserar hon insamlingar, berättar historierna om stupade soldater och stöttar familjer som väntar på saknade eller krigsfångar. Det är känslomässigt krävande arbete.
– Det är definitivt tungt att arbeta med familjerna till stupade hjältar och saknade soldater. Folk ringer sällan för att säga tack. Jag försöker hitta en balans och göra så mycket jag kan för att hjälpa dem med det de behöver hjälp med, säger Khrystia.
När tjänsten ska kombineras med jobbet på Innocode finns det inte längre någon vanlig arbetsdag.
– Det finns inte längre någon typisk dag. Jag anpassar Innocode-jobbet efter de militära uppgifterna, ofta före eller efter vanlig arbetstid. Armén kommer alltid först, förklarar hon.
Både tjänsten och Innocode-jobbet görs på laptop, där hon är. Men om hon håller kontakten beror på något betydligt mer grundläggande än teknik.
– Ström. Det är det som håller mig uppkopplad mot världen just nu.
Efter att ha arbetat med förlust, sorg och ovisshet ger Innocode-jobbet ett välkommet perspektivbyte.
– Efter samtal om död känns det skönt att prata om vanliga saker på jobbet.
När Khrystia började på Innocode ville hon tidigt göra skillnad. Ett av hennes första initiativ var IN etNO CODE, Innocodes välgörenhetsevenemang på kontoret i Lviv. Det samlar vanligtvis 120–130 gäster, med auktion av föremål och upplevelser till förmån för Ukrainas försvar.

Årets upplaga, den fjärde, hölls den 29 augusti 2026. Pengarna gick via insamlingsfonden 1991 till en skåpbil för CIMIC-avdelningen där Khrystia tjänstgör. Transport är avgörande för logistiken i krig.
– Det var särskilt meningsfullt att se projektet bli ett sätt att stötta mitt nya team. Det var ett stort stöd och en ära för mig att hjälpa till att samla in pengar till en skåpbil som gör vårt arbete enklare, säger hon.

Valerii kallar årets auktion en av årets höjdpunkter.
Går det ens att fokusera på jobbet under sådana omständigheter?
Valerii tvekar inte.
– Det är en annan fördel med armén: Det finns inget som heter omöjligt att fokusera. Man bara gör det, säger han.
Khrystia svarar lite annorlunda.
– Vissa dagar är fulla av aktiviteter, och efter jobbet är jag så trött att jag inte kan tänka klart. Jag har lärt mig att inte pressa mig för hårt med det civila jobbet, och att ta igen när jag har tid och energi, säger hon.
Myten om att det inte går
Valerii menar att det är en myt att det är omöjligt att kombinera militärtjänst med ett civilt jobb.
– Folk tänker på sin egen erfarenhet från värnplikten för 40 år sedan. Den ukrainska armén är enorm, med alla möjliga befattningar och arbetstider. Vissa fortsätter med det civila jobbet för att inte lämna sin arbetsgivare i sticket. Andra gör det för att familjen annars inte skulle klara sig ekonomiskt.
Khrystia ser det från en annan sida. Hon menar att många som både tjänstgör och arbetar gör det för att omständigheterna inte ger dem något val.
– Tyvärr har de inget annat val. Så snart vi vinner kommer folk att gå tillbaka till jobbet och livet de faktiskt valde, i stället för att behöva kämpa för att skydda sina familjer, sina hem och sitt land.
Teamet som tog över
När nästan var femte anställd är helt eller delvis borta måste någon annan göra jobbet.
– Det största stödet är att teamet tog över mitt ansvar. Det gjorde att jag kunde fokusera helt på tjänsten, medan Innocode fortsätter att fungera som det ska, säger Valerii.
Khrystia pekar på samma sak: flexibla mötestider och kollegor som tar ansvar.
– Det är teamet bakom mig som gör det möjligt. När du har kollegor som litar på dig och stöttar dig gör det hela skillnaden, säger hon.
Men för ett teknikbolag som levererar digitala tjänster till kunder i flera länder är det inte självklart enkelt att ersätta kollegor med många års erfarenhet och ingående kunskap om systemen.
Flera av de skandinaviska kollegorna reser till Lviv varje år, och enligt Khrystia samlar de in pengar vid varje tillfälle, oavsett om det är jobbevenemang eller privata fester.
Även kunderna har fått förhålla sig till situationen.
Airmine, som gör pollenprognoser, anlitar utvecklingsteamet i Lviv. I ett blogginlägg i oktober skriver Kristin P. Grenan, vd, att teamet har den expertis, pålitlighet och flexibilitet som behövs.
”Mitt i ett pågående krig uppskattar vi verkligen engagemanget, omsorgen och professionaliteten de bidrar med i vårt samarbete”, skriver hon.
Under resans gång har flera nyckelroller försvunnit eftersom folk plötsligt mobiliserades till armén. Enligt vd Bjarte Falck Olsen har teamet i Lviv visat stor smidighet i att täcka de roller som behövdes.

– Tillsammans med teknikskiftena vi ser med AI har det här hjälpt oss att anamma ett ”varje dag är förändring”-tänk. Vi fyller luckor och optimerar rollerna i våra team och projekt löpande, säger han.
Att driva ett bolag i en sådan situation handlar om mycket mer än marginaler och ekonomi.
– Teamet och själva organisationen, och att skapa stabilitet för dem, blir nästan huvudmålet. Som tur är kommer starkare ekonomi och att vara en stabil, bra arbetsplats från samma saker: bättre leveranser, en stark kundbas och långsiktiga, öppna kund- och partnerrelationer, säger han.
Innocode försöker vara öppna mot kunderna om utmaningarna, och enligt Bjarte möts bolaget av mycket förståelse och empati tillbaka.
– Så det finns inget annat val än att fortsätta och fortsätta kämpa, både för bolaget och i det större perspektivet.

Råd till andra IT-bolag
Erfarenheterna från de senaste åren har också gett Valerii och Khrystia några konkreta råd till bolag med anställda som tjänstgör.
– Stötta dem ekonomiskt om det är möjligt. Om de kan arbeta, skapa förutsättningar och ge dem uppgifter. Om de inte kan, se om ni kan stötta dem utan förpliktelser. Och om det inte heller går: Ordna insamlingar till deras förband. Listan över behov blir aldrig kortare, säger Valerii.
Khrystia lägger till:
– Håll kontakten. Kommunikation är också en form av omsorg. Involvera kollegan som tjänstgör i arbetsuppgifter om hen vill det, och ha tålamod.
För Valerii handlar det ändå inte bara om ekonomi, flexibilitet och praktisk anpassning. Han har också en enkel önskan till kollegorna som fortfarande sitter på kontoren i Skandinavien.
– Jag saknar att prata med dem. Hör av er, och var inte rädda för att jag är upptagen. Det hanterar jag själv.
Hur kan du hjälpa till?
Khrystia har tre förslag:
- Prata om Ukraina. Följ och dela nyheter om utmaningarna i vardagen i Ukraina. Tyvärr finns det många chockerande berättelser.
- Ge lite, då och då. Det behöver inte vara mer än priset på en kaffe ibland. Bidrag till organisationer som Dzyga's Paw och Come Back Alive ger långsiktigt stöd.
- Håll ukrainsk kultur synlig. Besök en utställning, eller läs en översatt bok av en ukrainsk författare.